TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

Red.anm
Tänk på att regler i denna artikel kan ha blivit uppdaterade. Aktuellt års reglemente finns att ladda ner från www.skhrf.com

tbt_banner

Ur Rikshoppet nr 4 augusti 2008

Varför ska man följa reglerna?

Ingen skulle väl komma på tanken att starta en kanin som ännu inte fyllt fyra månader, eller att starta svårklass med en lättklassad kanin? Jag tror inte heller att någon domare skulle tillåta att en kanin springer in och hoppar banan när det är någon annans tur, eller att förarna får knyta fast sina kaniner i staketet och sedan gå därifrån. Ovanstående är visserligen exempel på regler som kan vara skadliga för kaninen om de inte följs, men alla regler i reglementet ska vara i princip lika viktiga att följa.

Att tumma på reglerna börjar bli mer och mer vanligt ute i klubbarna. När det nya reglementet kom till trodde man kanske att det skulle bli ändring, då många oskrivna regler äntligen kom på pränt, men icke, det har bara gjort att klubbarna nu bryter mot regler som faktiskt finns nedskrivna.

Här följer några olika paragrafer som klubbar allt för ofta slarvar med att följa:

”Tävlingsbanan skall vara inhägnad/markerat på lämpligt sätt, detta gäller även framhoppningen. Avståndet mellan hindren på banan och inhägnaden måste vara minst två meter. Det är tillåtet att dra in avståndet lite vid trånga tävlingsplatser, det är dock inte tillåtet när man har dubbla banor”.
Man ska ALLTID ha någon typ av inhägnad/markering runt banan, inga undantag, och det gäller även framhoppningen. Det som dock är vanligast att man slarvar med är att det ska vara två meter mellan banan och inhägnaden, visserligen är det tillåtet att dra ner på detta vid trånga tävlingsplatser, men man ska alltid sträva efter att hålla avståndet. Dessutom är det ett måste vid dubbla banor, och självklart också vid större tävlingar (som SM eller Sveland Cup)!

”Tävlingsbanan skall vara uppställd på lämpligt, halkfritt underlag. Hålls tävlingen på en gräsmatta ska den vara så plan och kortklippt som möjligt och utan större gropar”.
Detta är visserligen en tolkningsfråga, vad är egentligen så plan och kortklippt som möjligt? Dock är det ju absolut så att en gräsmatta som inte är plan eller kortklippt alls helt klart bryter mot denna regel.

”Framhoppning skall alltid finnas och bestå av minst tre hinder vid banhoppning och minst ett hinder vid höjd- och längdhopp. I övrigt gäller samma regler som för aktuell tävlingsbana. Avståndet mellan hindren ska vara samma som på aktuell tävlingsbana.”
Här är det framförallt meningen i mitten som det slarvas med. För framhoppningen gäller samma regler som för banan, den ska alltid även den vara två meter från staketet, gräsmattan ska vara kortklippt och så vidare!

”Bommar och plank ska kunna flyttas i sidled på upplaget/märlan utan att ramla ner.”
Det är detta som brukar kallas för att bommar ”hänger i luften”, här är det framförallt viktigt att klubbar visar nya medlemmar hur det ska vara så att de kan hjälpa till att sätta upp hinder korrekt (det gälelr såklart även att hinderstöd flyttas tillbaka till ursprungligt läge och liknande).

En sista grej r mått på hinder, det är skrämmande ofta som banbyggarna/domarna slarvar med att mäta hindren på banan, och då menar jag inte höjden. Tänk på att längden på hinder inte får överskrida 80cm (45cm för lättklass, red.anm. 65cm för medelsvårklass och 30 cm för miniklass) och att det inte får vara mer än 8cm på höjden mellan bommarna på något ställe (lätt hänt om man till exempel sätter ”fel” plan längst ner och en bom ovanför).

Tänk även på att det ska vara minst 3 cm vatten i vattengraven, och att den ska vara så gott som fylld. Man får helt enkelt ta till måttstocken även här.

Det finns många andra regler som lätt missas eller tas alltför lättvindigt, men jag har försökt hitta de jag upplever att det slarvas med allra mest.

Jag är inte ute efter att leka besserwisser eller paragrafryttare, jag försöker inte få klubbarna att bygga banor där just mina kaniner ska gå bättre, eller djävlas för att tävlingsdagen ska dra ut på tiden med allt som behöver dubbelkollas.

Sanningen är den att dessa regler varken är styrelsens påhitt eller till för att sätta dit någon. Dessa regler är, precis som alla andra i reglementet, hela förbundets gemensamma beslut på vad som SKA gälla på en tävling.

Alla regler har kommit till genom motioner som gått igenom på en stämma där majoriteten av kaninhoppar-Sverige röstat för, och där alla som velat vara med och tycka till har fått gjort det. Det är alltså så här vi tillsammans bestämt att det ska gå till på våra tävlingar.

Så nästa gång en ”petig” förare påpekar regelbrott på tävlingsplatsen, ta det som konstruktiv kritik och tacka för hjälpen – det är väl bra att vi hjälps åt att följa reglementet?!


/Tina Larsson

 

TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

tbt_banner

Ur Rikshoppet nr 4 oktober 2007

Våra kaniner – idrottsmän

För en tid sedan kunde man läsa en tråd på anlagstavlan som bland annat handlade om kaniner som fått förslitningsskador, något man tror kan vara kopplat till hoppningen. Själv hade jag aldrig tidigare hört talas om detta innan, men som det verkar så händer det att även kaniner blir utslitna.

Jag vill inte med den här artikeln anklaga någon för att tävla sina kaniner för mycket, eller ens påstå att någons kanins problem beror på för mycket hoppning och för lite vila. Det, precis som allt annat, kan ju ha väldigt många olika orsaker, som genetiska defekter eller… ja, vad som helst. Fenomenet kan man också se hos människor, en del har trots idel vila och vila och åter vila alltid problem med någon del av kroppen.

Personligen kommer jag aldrig sluta med kaninhoppning, för mig är det något av det bästa som finns. De små fyrtassade krabaterna skänker så otroligt mycket glädje och bjuder på en hel del skratt utan att de ens är medvetna om att de charmar en till fullo, och jag är övertygad om att även om hoppningen kan innebära risker så är det överhängande bra och positivt för kaninen att regelbundet få komma ut och röra sig. Jag tycker dock det är viktigt att vi tänker på att det är precis det de gör när vi hoppar med dem – rör sig.

starkkaninAtt gå ett lopp på en hoppbana är kanske inte så speciellt ansträngande för oss förare (om man inte är som jag och håller andan genom hela loppet vill säga…) men för kaninen, som är den som gör grovjobbet, kan det säkert vara ganska slitsamt. Jag är inte direkt någon stjärna på vare sig människans eller kaninens fysiologi men så mycket vet jag att musklerna fungerar som ett skydd för leder och skelett, och att musklerna hos alla varelser behöver vila mellan varven för att kunna växa och återhämta sig.

Just det är något som jag tror ibland kan vara bra att tänka på – att med jämna mellanrum faktiskt ge kaninen ett litet tävlingsuppehåll, och inte heller träna den alldeles för mycket – om ens något – under högtävlingssäsongen.

Se bara på våra idrottsstjärnor, det finns inte en enda framgångsrik sådan som inte tar en ordentligt tränings- och tävlingspaus någon gång varje år, just för att ge kroppen en chans att återhämta sig. Ofta är det också efter en sådan vila som de kommer tillbaka och är i absolut toppform, kanske just av den anledningen att musklerna hunnit vila upp sig och bygga ordentligt. Trots allt så är det ju faktiskt det våra kaniner är – idrottsmän, och därför måste vi också komma ihåg att ta hand om dem som sådana.

 

/Malin Berglund

TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

Otto
Ur Rikshoppet nr 3 juni 2005

Hej! Jag heter Otto och tål inte kritik!

Så nu vet ni det. Jag ville bara ha det sagt och det är absolut ingen pik. Som ni kanske vet har jag varit på SM i Morgonen. Jag förstår inte varför folk gnäller så på att det är såå långt. Det är väl inte långt! Det är exakt lika långt på andra hållet, varifrån man nu kommer.
Jag själv tar ju himlaexpressen så att jag är på plats i en grisblink!
Alla var där!
Jag tyckte ni var förvånansvärt snälla mot era kaniner denna gången. Är det så att ni har lärt er eller var det så att ni var rädda för att de elaka tanterna som satt framme vid domarbordet? Egentligen bryr jag mig inte om vilket, men man blir allt nyfiken. Tänk nu på vad jag sa förra gången! Behandla inte era kaniner annorlunda hemma än på banan. Det förvirrar kaninerna.

Nu förstår jag att det börjar titta fram en hel del kaninungar hos er. Har ni funderat på vilka som ska köpa alla dessa små bäbisar? Det är oroväckande att se eftersom vi vet att många av dem kommer att hamna här uppe… Det trodde ni inte va?
Jo så är det. Många av de ungar som inte finner nya hem innan sommarens slut hamnar här uppe. det är ju juste varken mot dem eller mot oss. Vi klarar snart inte av att ta emot alla kaniner som ska hut, men de flesta har vi ju någon nytta av.
Förra sommaren fick vi bugga ut en el avdelning och fick sätta Lowa till att passa dem. Hon är duktig men hon kan ju inte orka med hur mycket som helst.
Så i år går vi ut med en bön till er där nere… Ta inte för många kullar! Tänk på oss här uppe om inget annat!

Det är också dags att vaccinera kaninerna mot sjukdomar. Jag gjorde själv det när jag bodde på jorden och det gör inte alls ont som man kan tro. Det enda vi kaniner vill ha är några dagars vila efteråt i fall att vi mår dåligt.
Och jag kan lova er att alla kaniner vill bli vaccinerade. Det är ingen soom vill dö i någon av de plågsamma sjukdomarna som finns och det lilla sticket vi får varje år är helt ok om man jämför.

För ett tag sedan fick jag ett mail där det stod att jag inte skulle vara så elak mot Lännart. Om det vill jag bara säga, att jag är hur elak jag vill mot honom, eftersom han är elak tillbaka. Jag har pratat med Zoogin som bodde med honom tidigare och han har allt berättat ett och annat för mig.
Just nu är det lugnt, han har blivit omvänd och är världens snällaste kanin. Han jobbar i morotslandet varje dag och har till och med träffat en söt liten kanintjej här uppe. Jag litar inte riktigt på honom, men så länge han är ihop med kanintjejen är det nog ok. Hon gillar inte elaka kaniner så han får allt hålla sig i skinnet.
Jag vet saker som ni inte vet! haha…

Eran Otto

tbt_banner

TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

tbt_banner

Ur Rikshoppet Nr 4 oktober 2007

Kaninhoppartest

Hittade detta testet när jag satt och läste igenom några av våra gamla medlemsblad från 2003. Har för mig att det från början var någon som lagt ut det på forumet. Ju fler ”ja” man har, desto mer ”Kaninhoppningsbiten” är man…

  1. Du har fler selar, hinder, tasportburar, koppel och andra prylar än vad du har kaniner…
  2. Du tycker det är helt okej med nerhårade tröjor, byxor, kjolar, finkläder, händer…
  3. Du har gjort dig känd i kvarteret med en enda fras: ”ursäkta, har ni sett en liten kanin?”
  4. Att hosta upp några tusen för en timmes väntetid och tre minuters behandling och sedan ytterligare 500 för medicin till din kanin är helt okej, men att betala för en timmes massage av din trötta rygg är uteslutet.
  5. Du betalar gärna några hundralappar till för ett specialdesignat hinder och en ny sele med matchande koppel men har inte köpt nya kläder sen midsommar… Förra året.
  6. Du tycker dig märka ett mönster hos människor du träffar. De ställer mest frågor som ”Hur många kaniner har du nu?”
  7. Du behöver inte skaffa några barn. Du har ju 15 kaniner.
  8. Du har lagt ner planerna på en snygg Firebird, Camaro eller liknande. Nu trånar du istället efter en tjusig Volvo Kombi.
  9. Du har tagit ledigt från jobbet/skolan för att åka tåg till en tävling. Och du kan tänka dig att göra om det.
  10. Din hälsa är en aning sviktande efter den där tvådagarstävlingen i blåst och ösregn.
  11. Din mamma hoppar högt när du säger i förtroende ”Vi ska ha barn!” men lugnar sig snart då hon förstår att det är du som ska bli mormor.

 

//Caroline Ohlsson, KoKH

 

TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

tbt_banner

 

Ur Rikshoppet Nr 1 februari 2014

Hängöron????

Kom att tänka på en lite kokompiskaninmisk grej från min tid som ”kaninälskare”

Jag kom i kontakt med kaniner via en 4h-gård, som jag blev medlem i sommaren 1998. Jag kommer ihåg att jag blev helt betagen i kaniner, som skuttade runt i sina burar, med öronen rakt upp i luften. Käkade gräs gjorde dom också, vilket jag tyckte var väldigt fascinerande, då jag trodde att kaniner bara åt maskrosblad. (visste inte så mycket om kaniner då, fast vi hade en kanin när jag var liten. han var kräsen och åt bara hö och maskrosblad, inte gräs och annan mat.)
Jag och mina kompisar lärde oss snabbt mer om dessa djur, och vi började hjälpa till med skötseln av kaninerna. 3 dagar i veckan spenderade vi med våra små djur, och alla hade sina favoriter bland dem.
Det komiska var, att alla ”våra” kaniner hade öronen uppåt, utom en hane, som hade ett öra uppåt och ett neråt. Vi funderade och fantiserade väldigt mycket på varför han såg ut så och någon la till och med fram en teori att han hade brutit sitt öra.

Så frågade vi ordföranden, som var ganska kunnig, och hon sa att Julius (som kaninen hette) var en korsning med en ras som heter vädur, och att dom ser ut sådär. Då hade vi fått svaret på våra frågor, och tänkte inte mer på det.

På hösten 2000 kom det en ny hane till 4H-gården. Vi blev ju helt chockade, för den här kaninen hade ju BÄGGE öronen neråt. Vi frågade då, hur i hela friden det kunde komma sej att den här kaninen såg ut på det sättet.
Vi fick då förklarat för oss, att kaniner kan ha öronen uppåt, öronen neråt, eller ena uppåt och andra neråt. Detta tyckte vi var jättekonstigt, och vi tyckte först att Miguel (som för övrigt var en renrasig dvärgvädur) såg jättekonstig ut. Men vi vande oss ju vid att se honom, fast vi var alla överens om att det var det fulaste vi någonsin sett. Kaniner ska ju se ut som kaniner, med öronen uppåt.
Att Miguel också var både en rymmare och en slagskämpe och alltid rymde och kom i bråk med andra kaniner, var ju logiskt!! De andra kaninerna tyckte ju förstås inte om honom, de mobbade honom för hans hängöron!! det var iallafall våran teori.. *leer*
Har har många kaniner sedan dess, men först i slutet av 2001 skaffade jag min första kanin med hängöron.
När man tänker på det så här i efterhand, så häpnas man över vilken rasist man var när man var yngre…

Kajza Degerman, BDKH

TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

tbt_banner

 

Ur Rikshoppet nr 3 juni 2001
(Observera att vissa delar i texten kan skilja sig mot hur reglerna ser ut idag)

Jag skrev en gång den här lilla ”checklistan” för våra domare i Stockholms Kaninhoppare som en hjälp vd domarbordet. Maria Ottosson tyckte att den kunde passa i Rikshoppet, mycket med tanke på att vi nu har så många nya domare. Jag tror att den kan vara en bra hjälp för många domare, både nya och gamla (inte minst mig själv!). För dig som inte är domare kanske den kan vara till hjälp ändå, så att ni förstår domarna lite bättre! Hoppas ni har nytta av den! Kramar Åsa Thörne

DOMARENS LILLA HANDBOK

  • Börja med att bygga banan. Om det är krokig bana, gå banan i lugn och ro, fundera över om svängarna är bra, mjuka och logiska. Bygg inte upp alla bommar förrän du är nöjd med hindrens placering. det är lättare att flytta dem om inte alla bommarna ligger på. Tänk på att utnyttja den yta du har. Tryck inte ihop banan på en liten trång yta men ha inte heller för långa transportsträckor. En bra idé är att sträva efter att ha en lite längre transportsträcka följt av en trekombination mot slutet av banan.
  • När du är klar med banan kan du om du vill ta in synpunkter från deltagarna. Ta till dig synpunkterna och fundera över om det ligger något i vad de säger. Ta gärna hjälp av andra domare och diskutera med dem. Bestäm dig sedan för hur du tycker att det ska vara och tänk på att det är du som är domare. Undvik att ta in deltagarna på banan och diskutera inte med dem utan låt dem bara lämna in synpunkter.
  • Kontrollera att bommarna inte kniper och att hindren inte är för långa (gäller framförallt krokig bana där maxlängden är 70 cm, i rak bana är den 80 cm). Tänk på att dessa maxlängder är anpassade för elit klass! Se också till att avstånden mellan hindren är lika i rak bana och i kombinationer på krokig bana. Tänk också på att avståndet mellan staket och hinder inte någonstans får understiga 200 cm. Minsta avstånd mellan start- och målhinder samt första/sista hinder är 150 cm.
  • Glöm inte att låta deltagarna gå banan om det är krokig bana.
  • Kontrollera att du har tidtagare och hinderuppsättare. Se till att de vet vad de ska göra.
  • Gå igenom banan så att du är säker på hur varje hinder ser ut så att det inte blir några tveksamheter under tävlingens lopp.
  • Se till att du har allt du behöver såsom färgpennor, pennor, protokoll, domarstämpel, något att dricka, tippex, tidtagarur.
  • Tag gärna hjälp av någon som kan tänkas gå domarutbildningen i framtiden.
    Be dem fylla i protokoll, räkna, fel och korrigeringar m m. Så småningom kan man be dem döma på egen hand men sitta med och övervaka så att allt går rätt till. Det är ändå du som domare som är ansvarig domare.
  • Andas lugnt, le och vad glad! Sätt dig ned och starta klassen. Meddela bedömning, maxtid (om den är längre/kortare än 2min), antal till final o s v. Behåll lugnet, vad som än händer, var rättvis och sätt alltid kaninens bästa i första hand. Var saklig och förklara lugnt och vänligt. Inget blir bättre av att du höjer rösten.
  • GLÖM INTE att kontrollera banan mellan varje ekipage.
  • Följ förare och kanin även efter målgång, tills de lämnat banan och du inte ser dem längre!
  • Håll om möjligt ett öga på framhoppningen eller be en annan domare hålla koll på och hjälpa de som är där. Be dem tala om för dig om någon förare gör något den inte ska.
  • Om du delat ut en varning och föraren inte bättrat sig, var inte rädd för att utesluta dem. men glöm inte att prata med föraren.
  • Var inte rädd för att utesluta ekipage om kaninen inte vill hoppa. Det är bättre för både kanin och förare om kaninen inte tvingas igenom banan. Men prata gärna med föraren och förklara varför du uteslöt dem.
  • Prata gärna med förare efter klassen, oavsett om de gjort fel eller bättrat sig.
    Man behöver både ris och ros. Se till så att de verkligen förstått vad du menade.
  • Stressa inte, det blir bara fel och du blir irriterad. Förklara lugnt och stilla när de kan få tävlingsböckerna etc.
  • Glöm inte segerloppet!
    Ditt humör sätter prägel på tävlingen. Är du lugn, harmonisk och glad smittar det av sig på deltagarna. Lycka till!!!
    polkakanin

TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

Ur Rikshoppet nr 3 Juni 2001

Hej alla Jordbor!Otto

Nu är jag allt besviken och känner mig kränkt. Vi här uppe har ju också tillgång till allt som skrivs hos er, ja vi kan gå in i era datorer och läsa vad ni skriver. Där har jag nu läst en del förnedrande skitsnack om mig, bl a på riksförbundets klotterplank. I går hade vi ett möte (med morotsjuice och äpplen) och diskuterade att på allvar strunta i er jordbor och helt enkelt att jag skulle sluta skriva. Jag vill egentligen inte, för jag har ju såååå många fans. Men…jag övertalade Gud och de andra att låta mig göra ett försök till. Jag vill alltså veta vad ni tycker. Skicka brev eller vykort till redaktionen, eller skriv in på riksförbundets anslagstavla. Så fort som möjligt! Nu över till roligare saker!

Jag och några kompisar var ju på SM, du Bosse, du är så rolig när du döper om alla kaninerna. Bra! Det get kaniner alla en tankeställare att ha lättare namn, eller hur! Sedan blev det visst lite tjafs sista dagen, men det verkar höra till hos er. D v s att ni inte kan acceptera domarens utlåtande. Jag har sett många SM och det verkar vara någon varje gång! Nä tacka vet jag seniorhoppningen! Den var bara för bra, Eva Sörensen du e så goo!!! Där ser man människor som är med för att det är kul och inget annat. Inget petande eller sura miner. Småmänniskor!! Se på era föräldrar! Mowitz var ju uppe hos Åsa och fick sitt livs upplevelse! Han beskrev allt i detalj, men det vågar jag inte skriva här. Men hur som helst ur hans matte Åsa kom det en lillmatte! Helt fantastiskt. Så Mowitz har bråda dagar, han pendlar mellan jorden och himlen varje dag. men snart tror han att Åsa och Andreas ska klara av sin avkomma själv.

Vad händer annars hos er som ni bör känna till, hmmm. Jo, förbundsstyrelsen jobbar hårt för att få ut denna tidning och många i förbundsstyrelsen känner sig slitna och inte uppskattade hos medlemmarna. Det är ett hårt jobb de har och kanske inte alltid så roligt, men det blir inte bättre av att ni andra människor inte sköter er som ni ska. Skärpning hör ni!!! Här uppe är allt bra som vanligt, alla är glada och pigga. men vi är oroliga för er där nere. Den berömda avundsjukan håller visst på att ta kål på allt det roligt, eller hur är det??? Nä, det är inget kul att skriva denna gången! Hoppas det känns roligare nästa gång. Om det blir någon…..

Hälsningar St Otto

 

tbt_banner

 

TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

tbt_banner

Ur Rikshoppet nr 2 april 2001

Presentation av Västerbottens Kaninhopparerekordkanin

Västerbottens Kaninhoppare startade hösten 1997, men har bedrivit hoppverksamhet sedan 1998. Vi är ett femtiotal medlemmar och de flesta av dessa bor i Skellefteåtrakten.

Västerbottens Kaninhoppare är en aktiv klubb som arrangerar drygt 20 tävlingar per år, dessutom reser vi ut i Sverige tillsammans för att delta på stora tävlingar. Det långa avståndet till allt i Norrland har inte bara nackdelar, vid en tågresa på ett halvt dygn hinner man lära känna varandra väldigt väl. Sammanhållningen i vår klubb är just nu på topp, vi har trevligt tillsammans och många umgås dessutom även privat. När vi är ute och tävlar så hejar vi verkligen på varandra, och det är mer än en gång som vi gråtit glädjetårar åt varandras framgångar. Det är inte bara på bortatävlingar som alla hejar på varandra. På hemmatävlingar så behövs det bara att någon ”outsider” tar en seger i framförallt höjd och längdhopp för att många av oss ska tappa besinningen. Vill bara utfärda en varning för hög ljudvolym vid sådana tillfällen… Glömmer förresten aldrig när undertecknad skulle döma en längdtävling och Bianca var ytterst nära att slå nytt svenskt rekord i längdhopp. Redan många längder tidigare var mina ögon så fulla av tårar att jag knappt såg varken kanin eller hinder, och det tillstånd resten av klubben befann sig i går inte att ens beskriva. Men känslan en sådan gång när alla hejar på alla är helt otrolig!

Vi har 5 aktiva domare i klubben, men det finns 3 till som dock inte dömer tävlingar. 1 har A-licens, 3 B-licens och 1 C-licens. Vi hoppas på att vårens domarlägret kommer leda till 4 nya duktiga domare.

En av årets återkommande höjdpunkter är vårt klubbmästerskap med läger. Vi övernattar i ett hus på landet från fredag till söndag och har superkul tillsammans. Förutom att tävla så brukar vi hinna med en massa bus och lek, inte minst på nätterna. Om vädret tillåter så åker vi och badar på Byske havsbad. Det som är skönt med en tävling när man övernattar är att man slipper all stress. De långa ljusa norrländska sommarnätterna gör att man kan hålla på hur länge som helst. För vart annars fungerar det perfekt att vara ute och bygga bana vid tvåtiden på natten? Kaninerna får bo i en ladugård för att undslippa alla mygg. redan när vi packar ihop för ett års KM börjar man längta till nästa… det kanske säger lite om hur kul vi brukar ha!

Ett av problemen när det gäller att arrangera tävlingar är att utomhussäsongen är alldeles för kort i vår norra landsände. denna vinter har vi haft turen att få hyra in oss i ett folkets hus för att arrangera tävlingar, men utrymmet för rakbana är egentligen alldeles för litet. När andra klubbar börjar anordna tävlingar utomhus och vi fortfarande har meterhöga snödrivor så känns livet som kaninhoppare lite hårt.

Sommartid så träffas vi och tränar tillsammans ca en gång i veckan. Här får alla tips och råd av varandra och träningarna brukar ge väldigt goda resultat på kaninernas men framförallt förarnas prestation på tävlingsbanan. Att döma en tävling i vår klubb just nu är en fröjd, alla förare vet verkligen vad som gäller och det behövs näst intill aldrig någon tillsägelse.

Vi har alltid precis som Skånes Kaninhoppare ett sekretariat där man måste pricka av sig senast en halvtimma innan första start. Då är alla på plats redan från morgonen och kan hjälpa till med tävlingen. Vi är även lite av perfektionister när det gäller många saker. Vi är alltid på plats två timmar innan första start på den allra minsta lilla klubbtävlingen. Allt för att det ska vara snyggt och klart innan deltagarna kommer. Vi bygger alltid rakbanan med hjälp av ett riktsnöre för att dets ka bli riktigt rakt och snyggt. Utan att kritisera andra klubbar så har vi mer än en gång blivit förvånade när vi varit ute och tävlat hos andra klubbar i Sverige över vilken skillnad det kan vara. Vi skulle aldrig drömma om att inte ha banan och allt runtomkring i ordning innan deltagarna kommer. Att ha hinderuppsättare även på framhoppningen är självklart någon vi har, det ska enligt oss inte vara meningen att den tävlande själv ska göra det. Vi har oftast jätteduktiga funktionärer, det märkte säkert de som var och tävlade SM hos oss.

Vi har hunnit arrangera en riktigt stor tävling, och det var SM i krokig bana och höjdhopp 2000. Vi blev stolta över att riksförbundet gav oss förtroendet trots att ingen visste hur det går till på våra tävlingar. Vi är nöjda med arrangemanget men vet att vi skulle göra det mycket bättre en annan gång. Jo visst fick vi mersmak även om det var mycket jobb, om ett par år kommer det säkert en ansökan från oss om att göra ett nytt försök att arrangera ett mästerskap.

Vi hoppas att fler tar chansen att komma till oss och tävla på en tävling i sommar. Visst är det långt att resa men inte längre än vi har för att komma och tävla hos er. Se det som en semestertripp till Norrland. Varför inte komma upp när vi arrangerar SveLand i augusti. Vi utlovar ett bra arrangemang!

Avslutningsvis vill vi bara säga att vi är stolta över våra medlemmar och det jobb som klubben åstadkommer, och till alla andra klubbar – Se upp för Västerbottens Kaninhoppare, vi är på frammarsch!

Veronica Hådén

 

 

TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

tbt_banner

Ur Rikshoppet nr 1 februari 2004

Min allra första tävling

Nu ska ni få höra om min första tävling. Det var en halvkylig aprildag och jag vad jättenervös. Nu skulle jag äntligen få se om min och Robins träning hade gett resultat. Vi gick in i hallen och hittade rätt ställe där kaninburarna skulle stå.
Robin verkade lugn (kanske aningen för lugn).doldkanin
Jag gick och köpte en tävlingsbok som jag fick hjälp att fylla i.

Nu började dom andra ta ut sina kaniner så jag började ta ut Robin också. Men det ville då inte Robin! Han vägrade att komma ut ur transporten.
Till slut fick jag ta av locket på buren för att få ut honom.

Jag satte honom på golvet för att han skulle få sträcka på benen innan start. Alla andra kaniner sprang omkring som galningar, men inte Robin. Han satt och luktade på min sko i 20 minuter tills att det var vi som skulle hoppa fram.
På framhoppningen hoppade han inte över ett enda hinder, men jag trodde fortfarande att det kanske skulle gå bra för oss.

Äntligen var det vi som skulle hoppa! Vi fick startsignal och jag puttade lite smått med handen i baken på honom. Men Robin tänkte inte hoppa idag! Han skulle sitta och stirra framåt i ca en minut. Då hoppade han fram till starthindret och skuttade med ett litet språng över det. Men efter det satte han sig ett tag till för att kolla in det första hindret. Han tog något trevande skutt mot hinder nummer ett.
Bara 30 sekunder kvar. Nu kom vi över första hindret också!
Men där tog tiden slut.

Det blev kanske inte den mest lyckade debuten men Robin gjorde i alla fall det bästa han kunde just då och hade ju faktiskt aldrig tävlat förut.
Det viktigaste är i alla fall att ha kul, och det hade vi verkligen!

av Kajsa Tibbling

TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

tbt_banner

Ur Rikshoppet nr 1 Februari 2004

Domare – Ge mig kritik!!!

Nu tänker jag ställa en fråga till alla Er domare runt om i Sverige…

Ger du ALLTID, oavsett förare, den kritik som skulle behövas???

Jag skulle nog svdomarkaninara att de flesta inte alltid gör det. Tyvärr… Vad det beror på kan ingen annan än just Du som domare svara på. Kanske ser man upp till den som är på banan då denne har ett eller flera SM-guld i bakfickan? Är det kanske en nära kompis som man inte riktigt vågar kritisera? Är det en av dina egna kaniners uppfödare? Är föraren kanske äldre än dig? Eller så är det helt enkelt av någon annan anledning.

Ingen av oss kaninhoppare är hel och hållet exemplariska. Många av oss gör fel då och då. Ibland är vi medvetna om dessa fel, men många gånger märker vi inte ens av dessa små fel som kommer krypande.

För att jag som förare ska få en chans att utvecklas, och för att min kanin skall trivas på andra sidan kopplet så krävs det att jag blir påmind om de misstag jag begår.

Min åsikt är att domaren är ytterst ansvarig för den kaninhantering som sker i den klass man dömer. Har jag gjort ett fel som jag inte blir tillsagd om så ges jag ju heller ingen chans att rätta till mina fel och brister, eller inte ens bli medveten om dem. Jag anser också att samtliga domare som finns på tävlingsplatsen gemensamt är ansvarig för all kaninhantering som sker utanför banan. För även på framhoppningen kan jag göra ett eller flera fel som jag själv inte märker.

Jag har olika saker jag behöver ”fixa till”. med en av mina kaniner så åker koppelhållande hand framför kaninen allt som oftast. Med en annan kanin så hamnar jag ibland framför. Med den tredje så blir jag lätt stressad och vill gå på honom lite för mycket ibland. Dessa saker är jag medveten om tack vare de domare som säger till. Kanhända att det finns fler saker jag behöver rätta till, men det är inget jag har fått höra.

Så nu ber jag Er domare så snällt… Fortsätt att påminna mig om min hand, att hålla mig långt bakom min kanin och att lugna ner mig en aning, för jag glömmer det så lätt när jag är nervös. Jag uppskattar det verkligen!! Och finns det fler saker jag borde veta om i min kaninhantering, tveka inte att tala om det för mig.

Har du något att kritisera, så gör det på det sätt som känns bäst för Dig. Tala om det direkt när det händer! Dra fram mig till domarbordet! Eller prata med mig efter avslutad klass!

Och Du… Ge mig gärna positiva kommentarer om min kaninhantering. Och när du kritiserar, kom gärna med tips på hur jag lättast kan arbeta bort mina brister.

Slutligen skulle jag vilja säga att jag misstänker att de flesta förare håller med mig om att vi verkligen uppskattar att bli tillrättavisade. Vi vill ju ges en chans att göra rätt för oss på och utanför banan. Så säg till mina kompisar också… Alla kompisar! I hela förbundet!

För vi vill alla bli de bästa förare vi kan bli, och det kan endast Du DOMARE hjälpa oss att bli!!!!!

Tack för din hjälp!

Ps. Du behöver inte sitta vid domarbordet för att säga till mig om misstag som begicks på banan. Domaren ser inte alltid allt… Säg då gärna till mig efter avslutat lopp.

 

Av Karolina Lager