TBT – Tillbakablick i Rikshoppet

tbt_banner

Ur Rikshoppet nr 4 oktober 2007

Våra kaniner – idrottsmän

För en tid sedan kunde man läsa en tråd på anlagstavlan som bland annat handlade om kaniner som fått förslitningsskador, något man tror kan vara kopplat till hoppningen. Själv hade jag aldrig tidigare hört talas om detta innan, men som det verkar så händer det att även kaniner blir utslitna.

Jag vill inte med den här artikeln anklaga någon för att tävla sina kaniner för mycket, eller ens påstå att någons kanins problem beror på för mycket hoppning och för lite vila. Det, precis som allt annat, kan ju ha väldigt många olika orsaker, som genetiska defekter eller… ja, vad som helst. Fenomenet kan man också se hos människor, en del har trots idel vila och vila och åter vila alltid problem med någon del av kroppen.

Personligen kommer jag aldrig sluta med kaninhoppning, för mig är det något av det bästa som finns. De små fyrtassade krabaterna skänker så otroligt mycket glädje och bjuder på en hel del skratt utan att de ens är medvetna om att de charmar en till fullo, och jag är övertygad om att även om hoppningen kan innebära risker så är det överhängande bra och positivt för kaninen att regelbundet få komma ut och röra sig. Jag tycker dock det är viktigt att vi tänker på att det är precis det de gör när vi hoppar med dem – rör sig.

starkkaninAtt gå ett lopp på en hoppbana är kanske inte så speciellt ansträngande för oss förare (om man inte är som jag och håller andan genom hela loppet vill säga…) men för kaninen, som är den som gör grovjobbet, kan det säkert vara ganska slitsamt. Jag är inte direkt någon stjärna på vare sig människans eller kaninens fysiologi men så mycket vet jag att musklerna fungerar som ett skydd för leder och skelett, och att musklerna hos alla varelser behöver vila mellan varven för att kunna växa och återhämta sig.

Just det är något som jag tror ibland kan vara bra att tänka på – att med jämna mellanrum faktiskt ge kaninen ett litet tävlingsuppehåll, och inte heller träna den alldeles för mycket – om ens något – under högtävlingssäsongen.

Se bara på våra idrottsstjärnor, det finns inte en enda framgångsrik sådan som inte tar en ordentligt tränings- och tävlingspaus någon gång varje år, just för att ge kroppen en chans att återhämta sig. Ofta är det också efter en sådan vila som de kommer tillbaka och är i absolut toppform, kanske just av den anledningen att musklerna hunnit vila upp sig och bygga ordentligt. Trots allt så är det ju faktiskt det våra kaniner är – idrottsmän, och därför måste vi också komma ihåg att ta hand om dem som sådana.

 

/Malin Berglund

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *